0 Läs mer >>
Mina elever i svenska 1 har fått hålla tal på ämnet "Vår dyrbara tid" de senaste två lektionerna, och flera elever har valt att prata om hur mycket onödig tid de tvingas lägga på skolan och då i synnerhet på ämnen som svenska och matte, där de redan tycker att de kan tillräckligt.

Jag kan se behovet av att provocera lite, av att testa gränserna för vad man får och inte får säga, och kanske i viss mån av att se om jag bedömer dem rättvist fast de kritiserar mitt ämne, och den aspekten av det har jag verkligen inget problem med, jag kan förstå det behovet, trots att de har valt en yrkesutbildning är det både i ettan och tvåan ganska mycket som liknar högstadiet, vilket de nog i många fall med sitt val velat komma bort från.

Men jag blir också ledsen, för att jag så totalt har misslyckats med att förmedla poängen med svenskämnet. För att jag inte har lyckats ge dem en känsla av att läsning och att prata om böcker och utveckla sina tankar i skrift är något som kan ge alla något. Att läsning har ett värde i sig självt, inte bara för att "lära sig något",

Och jag skulle så gärna läsa något med dem som vänder upp och ner på deras tillvaro, som ger dem en känsla av det. Jag vet att många uppskattade läsningen av Schiefauers När hundarna kommer men trots det så fastnade deras texter ofta i att den kunde lära dem något om farorna med att festa. Jag vill så gärna att de ska nå längre än så, och där upplever jag ofta en frustration i trögheten som så lätt kommer när feedbacken och responsen på texterna, av praktiska skäl, kommer för lång tid efter själva skrivandet. 
 
Så - vilken novell har gett mest intressanta samtal med era elever?

en helt annan sorts f...

0 Läs mer >>

I bilen, vid havet, i väntan på B. En trött fredag efter en trött vecka, men ändå med en bra känsla inför helgen. Gårdagens möte med byggarna gjorde egentligen ingenting för att lugna vår oro, snarare tvärtom, men gav någon form av ny energi. 


I helgen blir det som vanligt just nu husplanering, men också besök av fina vänner, härligt. Det är inte alltid så lätt att hitta balans mellan alla borden, måsten och vill. 

Men först fabulous Friday. Hurra! 

Solig fredagssummerin...

0 Läs mer >>
Idag kom jag mig äntligen iväg till världens bästa Glenn. Och när jag låg där och kände smärtan försvinna så undrade jag såklart också varför jag väntat så länge med att gå dit. Det verkar som de flesta av mina besvär är kopplade till att mitt högerben blivit kortare än det vänstra. Så skönt att få hjälp!

Alla heter Glenn...

0 Läs mer >>
Perfektionisten i mig har en total all or nothing-attityd och tycker därför att det är meningslöst att fortsätta med #blogg100 när jag nu missade att skriva igår. Om det inte blir inlägg hundra dagar i rad är det mindre värt och därmed lika bra att lägga ner.

Samtidigt inser ju också en del av mig att 99, eller 97 eller hur många det nu kan sluta på, dagar med formulerade tankar är mycket mer givande än fem. Så jag försöker hålla kvar i den känslan istället, så får vi se var vi landar.

Perfektionisten i mig

0 Läs mer >>
Hållt i office365-utbildningar hela dagen. Jätteroligt, och härligt med positiva deltagare, men också energikrävande så klart. imorgon blir det en välbehövlig vilodag då det förhoppningsvis också ska hinnas med möte med grävare och han som ska gjuta plattan. Det blir fina grejer.

utbildningsdag

0 Läs mer >>
Skulle och borde förmodligen skriva lista efter lista på husgrejer. Ibland är det så svårt att se där i sekunden när man sitter och ska få saker gjorda vad som är mest akut med att få gjort, vad man ska tag i. 
 
Men en del har blivit gjort och plötsligt blir det så påtagligt (snön bidrar) att om några veckor måste vi ha ett väldigt konkret och säkert svar på hur vi ska se till att ingående vatten till det befintliga huset ska hållas garanterat frostfritt, fast det då inte längre ligger på frostfritt djup. Hoppas på att få svar på det och ett gäng andra liknande frågor på tomtmötet på tisdag. Plötsligt blir allt så verkligt. Underbart och fantastiskt spännande. 

Söndag.

0 Läs mer >>
I brist på löprundor som håller hormonerna i schack är verkligen fingrar i jorden och trädgårdstid det näst bästa. Röjde ur en halv rabatt förut, inte på långa vägar perfekt men i bästa fall hjälper det blommorna som har tillfälligt boende där att överleva en sommar till åtminstone. Blev av med ganska mycket marktäckare och en del gräs så det gör nog susen. Andra halvan får bli en annan dag. Kul att se hur mycket som börjar hända också, det är en hel del på gång. Och ja, jag inser också att det säkert är jättedumt att ta bort allt som skyddar och täcker så här tidigt, men nu var det nu jag hade tid och lust så nu var det nu det fick bli. 
 
Inne blev det omplantering av växter och plantering av tomatsticklingar. Skönt. Fick ner lite salladsfrön också, vi får väl se om det kan bli någon form av inomhusodling av det. Sallad och jag är inte riktigt bästisar. 

Fingrar i jorden.

0 Läs mer >>
Det tycks vara en tid för utmaningar. Fotoutmaningar, bloggutmaningar och nu också läsutmaningar. På Katarina LyckenRüters blogg Ordfog hittade jag ett inlägg om en barn och ungdomsboksutmaning för 2017. Har ju förvisso missat att läsa en röd bok i januari och en poesibok publicerad efter 2010 i februari, men jag tänker att jag kan komma ikapp och att det alltid finns anledning att läsa mer ungdomsböcker. För min del kommer det nog bli en kombination av engelska och svenska böcker, och just nu blir det fokus på engelska, eftersom mina ettor läser romaner på engelskan. 
 
Temat för mars är spänningsromaner, vilket passar bra för en av de två böcker jag lånade när klassen var på biblioteket för boksamtal inför läsprojektet. Den här gången fick de välja vad de ville, och jag lät faktiskt dem som hellre ville läsa biografier göra det också, och som vanligt gav besöket även mig ny läslust och uppslag för fortsatt läsning. 
 
Hursomhelst, en av böckerna som fick följa med mig från biblioteket var The Double Life of Cassiel Roadnight av Jenny Valentine, som handlar om en kille, kallad Chap, som lever på gatan och som plötsligt får chansen till ett nytt liv, när det visar sig att han är otroligt lik en försvunnen kille vid namn Cassiel Roadnight. Att ta någon annans plats visar sig vara svårare än han först tänkt sig och frågorna kring vad som egentligen hänt Cassiel hopar sig. 
 
Boken har ett driv som gör att det är enkelt att fortsätta läsa, och att vi får följa inte bara Chap's nya liv som Cassiel utan också hans öden innan dess genom tillbakablickar ger ett mervärde. Jag var kanske lite besviken på slutet, men det handlar nog mer om att det lämnade mig med en känsla av att jag borde fattat tidigare än att det egentligen var ett dåligt slut. ;) Förutom det gillade jag den, och jag tror att drivet kan göra den rätt så lättillgänglig även för läsovana elever, t ex på engelska 5. Tyvärr var det ingen av mina elever på EE som valde den så elevrecension får vi klara oss utan ;)
 
Nästa bok blir en röd för januari, och då har jag tänkt mig ännu en engelsk roman med ett mansnamn i titeln; Colin Fischer av Ashley Edward Miller, som med lite god vilja kan anses vara röd. 

The Double Life of Ca...

0 Läs mer >>
Idag har vi haft startsamrådsmöte på kommunen. Ännu ett litet steg mot att komma igång med bygget. Dessutom ett steg som jag har varit stressad och orolig inför. I slutändan var det (precis som både KA och byggare sagt) inte så blodigt som det verkade när kallelsen kom (med sin extremt långa lista över dokument som skulle in till mötet) och nu har vi i princip fått klartecken för börja titta på hur det ser ut under markytan. Hurra!

Startsamråd

0 Läs mer >>
Osäker på vad jag ger mig in på, om det ens är något jag vill. Troligen inget jag egentligen har tid med men samtidigt en spännande tid. Om 100 dagar är så mycket så annorlunda. Så varför inte skriva under tiden? Jag gillar ju det skrivna ordet. Att skriva ord på rad. 
 
Men det kommer bli den där ofokuserade bloggtypen, som är typiskt mig men inte så gångbar. Inget speciellt ämne, eller kanske snarare det ganska blandade ämnet mina tankar och mitt liv. Men det är ju också förutsättningarna.  Så, here goes. 

#blogg100