Perfektionisten i mig har en total all or nothing-attityd och tycker därför att det är meningslöst att fortsätta med #blogg100 när jag nu missade att skriva igår. Om det inte blir inlägg hundra dagar i rad är det mindre värt och därmed lika bra att lägga ner.
Samtidigt inser ju också en del av mig att 99, eller 97 eller hur många det nu kan sluta på, dagar med formulerade tankar är mycket mer givande än fem. Så jag försöker hålla kvar i den känslan istället, så får vi se var vi landar.